från hjärtat
2015-01-09 - 13:32:00
När livet känns tufft , glöm inte att träd växer sig starka i motvind
och att diamanter bildas under hårt tryck.
När en drabbas så drabbas så många mer och många hjärtan går i delar och många tårar fälls.
Livet är så fruktansvärt orättvist, varför ska dom bästa människorna drabbas? Om det nu finns någon gud varför gör han inte något? Jag har trott på någon slags högre makter , inte fullt igenom men ändå trott på något där uppe. Men inte längre, när han titt som tätt tar människor ifrån. Om de finns någon gud varför hjälper han inte de människor som verkligen vill och har kämpat ..
När livet är trassligt , helt galet fel ,på ett väldigt dåligt sätt .. om jag hade bott hemma hade jag bott i mammas famn , men nu bor jag inte hemma men jag är så jäkla tacksam för jag har världens bästa fästman. Som har vart hemma med mig när livet bara har känts helt hopplöst , jag är så tacksam för han servat mig, skippat allt runt om honom för att finnas och tagit hand om mig .. de har ja behövt .. bara få va i hans närhet få krama om honom och bara få ha honom vid mig.
Men vi ska inte ge upp, vi ska kämpa vidare med mormor! de är jobbigt att se ,man bryts sakta ner , man känner trycket i bröstet och man vill bara bryta ihop , sitta i ett hörn och släppa ut allt. De får man , men framför henne måste vi visa henne vi ska kämpa och vi ska klara detta, sen hemma dåååå är de okej,.
När livet är trassligt , helt galet fel ,på ett väldigt dåligt sätt .. om jag hade bott hemma hade jag bott i mammas famn , men nu bor jag inte hemma men jag är så jäkla tacksam för jag har världens bästa fästman. Som har vart hemma med mig när livet bara har känts helt hopplöst , jag är så tacksam för han servat mig, skippat allt runt om honom för att finnas och tagit hand om mig .. de har ja behövt .. bara få va i hans närhet få krama om honom och bara få ha honom vid mig.
Men vi ska inte ge upp, vi ska kämpa vidare med mormor! de är jobbigt att se ,man bryts sakta ner , man känner trycket i bröstet och man vill bara bryta ihop , sitta i ett hörn och släppa ut allt. De får man , men framför henne måste vi visa henne vi ska kämpa och vi ska klara detta, sen hemma dåååå är de okej,.
När minnena tar över hela hjärnan och hjärtat blir helt varmt och läpparna bara ler , jo för min mormor är världens bästa. Så mycket jag har vart hos mormor och morfar som liten och så mycket mer jag var hos henne när hennes man , hennes värld , min morfar gick bort, försvann från oss , alldeles för tidigt. Honom minns jag , inte allt för väl alla gånger , men jag har några minnen av honom. Jag var ju bara 6 år och han va alldeles för ung för att tas bort från sin fru , sina barn och sina barnbarn. Sune , ja de va så min fina morfar hette .
Jag minns en gång när dom skulle skjutsa hem mig , vi satt i den blåa bilen dom hade då, helt plötsligt såg vi blinkande blå ljus , de va polisen som stannade alla bilar som kom, dom kollade lite och öppnade bagageluckan , de va någon sorts kontroll... ja minns inte alls förtydligt , ja va nog 5 år tror ja.. Malexandermordet hade då precis vart , två oskyldiga poliser blev ihjäl skjutna. Helt sjukt hur världen är .
Men med min mormor har jag betydligt mer minnen , ja var där väldigt mycket som liten då min syster var väldigt sjuk som liten(tack gode gud att hon är frisk idag, hon har vart mitt ljus genom allt) men jag va mycket där då , vi pysslade , badade, drack saft genom snapsglas, virkade , ja , listan kan göras lång. Är så tacksam för alla stunder ja fått och får med min mormor och även de stunder ja fick med min morfar.
Jag personligen är inte så rädd, jag är inte rädd för att bli gammal , jag är inte rädd för att dö!
Jag är rädd när folk i min omgivning , som jag bryr mig om blir gamla , jag är rädd för att mista , förlora de jag bryr mig om. Så fort någon blir lite sjukt så blir jag livrädd och tänker de värsta och när man blir gammal är det mycket sjukdomar och skit som kommer , jag vet att många drabbas och de gör mig rädd. Inte rädd att jag själv ska drabbas men dom runt omkring mig.
Men ska vi gå tillbaka lite till Malexander mordet?
Ibland undrar jag hur vissa människor är funtade , hur har man hjärta till att göra dessa saker som de grabbar gjorde.2 stycken poliser ska göra sitt jobb ,de kämpar för att dessa tre inte ska utgöra fara för andra, de ska få stopp på dom, men istället blir poliserna skjutna. Oskyldiga poliser som bara ska göra sitt jobb! Tänk på deras familj , deras föräldrar , deras fru , syskon , barn osv.. usch!! Hur kan man, hur fan kan man skjuta oskyldiga människor ? Frågor man aldrig kommer få svar på! dess avlidna familj och släkt kommer få leva med detta och dom kommer aldrig få sina liv tillbaka , aldrig få se sina barn växa upp aldrig få se sina barnbarn aldrig få se sina barn lyckas och dess barn kommer aldrig få sin pappa tillbaka och dess fruar kommer aldrig få sin man tillbaka och dess föräldrar kommer aldrig få sin son tillbaka .. de finns inte ord till hur vidrigt de är, och staffet för dess 3 män hur lydde de? Lindrigt , jämfört vilka handlingar dom gjort, vad dom skadat och sårat folk. Vad jag har fattat de så fick dom domen livstid på obestämdtid så nu har dom suttit 15-16 år .. Livstid i mina ögon är som i USA .. man ska få tillbringa hela sitt liv i fängelse , man har inte rätt till en andra chans när man begått så allvarliga handlingar som mord. Tyvärr är det ju inte riktigt så.. Dom kommer nog inte komma ut på många och varje år dom sitter och avtjänar sitt straff får man va glad för. Usch!!!!
Jag minns en gång när dom skulle skjutsa hem mig , vi satt i den blåa bilen dom hade då, helt plötsligt såg vi blinkande blå ljus , de va polisen som stannade alla bilar som kom, dom kollade lite och öppnade bagageluckan , de va någon sorts kontroll... ja minns inte alls förtydligt , ja va nog 5 år tror ja.. Malexandermordet hade då precis vart , två oskyldiga poliser blev ihjäl skjutna. Helt sjukt hur världen är .
Men med min mormor har jag betydligt mer minnen , ja var där väldigt mycket som liten då min syster var väldigt sjuk som liten(tack gode gud att hon är frisk idag, hon har vart mitt ljus genom allt) men jag va mycket där då , vi pysslade , badade, drack saft genom snapsglas, virkade , ja , listan kan göras lång. Är så tacksam för alla stunder ja fått och får med min mormor och även de stunder ja fick med min morfar.
Jag personligen är inte så rädd, jag är inte rädd för att bli gammal , jag är inte rädd för att dö!
Jag är rädd när folk i min omgivning , som jag bryr mig om blir gamla , jag är rädd för att mista , förlora de jag bryr mig om. Så fort någon blir lite sjukt så blir jag livrädd och tänker de värsta och när man blir gammal är det mycket sjukdomar och skit som kommer , jag vet att många drabbas och de gör mig rädd. Inte rädd att jag själv ska drabbas men dom runt omkring mig.
Men ska vi gå tillbaka lite till Malexander mordet?
Ibland undrar jag hur vissa människor är funtade , hur har man hjärta till att göra dessa saker som de grabbar gjorde.2 stycken poliser ska göra sitt jobb ,de kämpar för att dessa tre inte ska utgöra fara för andra, de ska få stopp på dom, men istället blir poliserna skjutna. Oskyldiga poliser som bara ska göra sitt jobb! Tänk på deras familj , deras föräldrar , deras fru , syskon , barn osv.. usch!! Hur kan man, hur fan kan man skjuta oskyldiga människor ? Frågor man aldrig kommer få svar på! dess avlidna familj och släkt kommer få leva med detta och dom kommer aldrig få sina liv tillbaka , aldrig få se sina barn växa upp aldrig få se sina barnbarn aldrig få se sina barn lyckas och dess barn kommer aldrig få sin pappa tillbaka och dess fruar kommer aldrig få sin man tillbaka och dess föräldrar kommer aldrig få sin son tillbaka .. de finns inte ord till hur vidrigt de är, och staffet för dess 3 män hur lydde de? Lindrigt , jämfört vilka handlingar dom gjort, vad dom skadat och sårat folk. Vad jag har fattat de så fick dom domen livstid på obestämdtid så nu har dom suttit 15-16 år .. Livstid i mina ögon är som i USA .. man ska få tillbringa hela sitt liv i fängelse , man har inte rätt till en andra chans när man begått så allvarliga handlingar som mord. Tyvärr är det ju inte riktigt så.. Dom kommer nog inte komma ut på många och varje år dom sitter och avtjänar sitt straff får man va glad för. Usch!!!!
Jag tror också det blir svårt att komma tillbaka till efter man avtjänat sitt straff , svårt att komma tillbaka till där man va en gång , innan man gjort brotten. Men hur ska vi människor lita på att dom inte göra handlingarna igen ,tänk om dessa 20 år i fängelse inte hjälpt tänk om brottet upprepas? hur ska vi kunna lita på dessa människor som en gång utgjort fara för oss människor ,som en gång höjt vapnet och skjutit .. hur ska vi veta att de inte händer igen.. hur ska man kunna lita på dom.. hur ska anhöriga till de avlidna reagera om dom en gång ser dom , han som tog ifrån hennes man , deras pappa, deras son osvosv.. Den oroliga känslan , de dom har förlorat kan aldrig ersättas, aldrig någonsin! Men ska de va lätt att komma tillbaka till samhället ? ska de verkligen va de? Innan man utför handlingarna bör man tänka , 1,2, 3 gånger.. Är det värt och ta någons liv.. NEJ det är det aldrig , aldrig någonsin. En andra chans borde inte existera .. för dom har redan förstört så mycket för anhöriga ,jag kan inte förstå men jag kan tänka mig vilket helvete dom fått gå igenom men jag kan aldrig någonsin vara i närheten att förstå hur gärningsmännen tänkte, aldrig någonsin.
Over and out.
peace
Over and out.
peace
