nu har åskan äntligen försvunnit. Hatar det här .. jag gör verkligen det. ska strax dra mig ut mot min älskling och se hur hon mår. Så jäkla orolig att något ska hända henne.. min bebis! Allt ja någonsin ber om.
Finaste man kan önska sig , ja hon är min bara min! Så otroligt stolt är ja över henne.
Det finns så mycket bra med henne men en sak ja aldrig kommer kunna tacka henne för är när ja blev sårad så va det hon som fick mig upp inte den som sårat. Utan de va hon som fanns där för mig. Och gjorde mitt liv galet bra igen. Det är det ja är tacksam för. Jag ber inte om myckte här i livet något ja vill är att vandra med henne genom livet , för hon får mig alltid och då menar ja verkligen alltid må bra. Utan henne vart skulle ja funnits då? Verkligen inte här iaf.. en sak som är säker. Jag skulle aldrig orka förlora denna underbaring. Jag klara inte av ett liv utan henne.


med dig ska ja vandra igenom livet. Bara du och jag , ja lovar!




jag sväljer nu min stolthet och erkänner att jag saknar dig!